Bitterfittor
Idag har jag vart omringad av bitterfittor. [Bitterfitta en man/kvinna som är allmänt sur och bitter över allt]. Det har vart energikrävande, men jag har lyckats hålla humöret upp. Något jag inte förstår är hur de orkar. Hur de orkar klaga på livets alla orättvisor och alla möjliga små klagomoment. Förstår de inte att de bara dräper unga människors lust för livet, med deras negativa syn. Nä, fy iväg med er bitterfittor, klaga och vara sura kan ni vara någon annanstans, där jag inte befinner mig.
Tillägg: självklart får man ha bitterfittadagar och klaga, men bara det inte blir ett karaktärsdrag och man fastnar i detta mönster, varning.
Vill bara hoppa ut och flyga i väg från bitterhet.
Denna nyhet fick mig att le. Framför mig ser jag en hög med glada (i min tanke är de det) männsikor i lite ”Tillsammans stuk” som kastar snöbollar på varandra, men en glimt i ögat och charm.. sådär kärleksfullt. Men se, där kommer polisen och griper in… man kan ju uppfatta en nyhet helt olika!