Håll om mig.
vackra kullsvik en eftermiddag i januari. Så otroligt stilla och tyst, energigivande.
Igår gick jag 05:25 i en glashal lång backe med höga klackar, trampdynorna blev till svullna ballonger och självklart kan man inte gå barfota.. Nä, det är en smärta. Dessutom blir jag arg på att jag är arg och frustrerad. På personer som är dryga och på något sätt psykar en. Det enda man vill är att släppa det, men det kan man inte för man går runt och är små frustrerad, då blir man arg över sig själv som lägger ner all tid att tänka på denna personen. ah, sluta. Men aldrig förr har jag dansat så som igår. det var många timmar! Och inget slår en the killers låt på dansgolvet, det får en att vilja springa upp på bardisken och sjunga högt. Men nej, jag stod på marken och gungade fram.
skön kommentar: ”Har du hälsat på Johanna Maggio? inte? hon är här.”