Kopplingen mellan förnuft och handling.
ibland förstår jag int kopplingen mellan förnuft och rena konkreta handlingar. Vad är det som styr en på villovägar när man är fullt medveten om det sanna och handlingarnas konsekvenser. Ingen kan säga till dig vad som är rätt och fel. Men vad händer om din egna förgmåga att avgöra detta viker, försvinner..? I kärlek går det alltid att relatera till sitt hjärta när förnuftet sviker, även om detta inte alltid räcker.. ofta är den andra i raltionen lite mer realistisk inställd på vad som är rätt, vad som kommer bli rätt och att det praktskt inte kommer att fungera, inte att hjärtat kommer att sluta slå lika hårt, bara att praktiken sviktar. är det rätt?
Men i händelser utanför kärleken har man bara sig själv och sina värderngar att lita på. Vad händer då man gör tvärtemot sina egna sanningar och tydligt vet om konsekvenserna, misstag ska inte göras två gånger, när ska man lära sig? idag eller imorgon?
bild: