Man vill ha det man inte har.
Jag vill vara tjejen i Ica-kön. Hon stod där och förklarade hur jobbig dag hon haft, vilket tungt seminarie med hennes rätt dåliga insats (enligt henne själv) brevid henne står hennes pojkvän. Han ställer ner kundkorgen och slår sina armar kring henne. Hon ler (lite). Han pussar henne på huvudet och säger med en sån övertygelse som bara ens pojkvän kan säga till en ”Allt kommer bli bra, det vet jag, för du är världens bästa tjej.” Och så vips, hennes bekymmer är borta! (i vartfall för stunden). och där står jag, i kön, är en halvsmält choklad. inte får jag nåt gullande! Och inser att här kämpar jag med både ditten och datten, men hade behövt en puss och kram, och ett ”allt blir bra, jag lovar”. Men äsch, man klarar sig rätt bra utan gullande endå.