Just make it work

skälet till varför jag älskar er, norrmännen där uppe i Bergen.  Kom tillbaka, komkom så kör vi en repris från i Fredags.

EGG AND MILK at Linné. 2 år sedan sist men vi är allt lika sugna på kaffet och bageln som då. 

Låten som gav en gåshud.

Har haft de bästa 4-dagarna på året. Colorsnight i onsdags och sedan tre dagar med Way out west musik och ett kollektivumgänge vid prinsgatan. Musiken,sushin och sällskapet har förgyllt dagarna. Allt har bara flytit på och nu sitter man här hemma med tystnad runt sig, varken musik eller folk.

Hur kunde man veta att Bon Ivers vackra stämmor kunde framkalla tårar. Eller att robyn kör en duett med underbara Lykke li, iklädda svarta skynkeln, där även Kleerup framförde otroliga With every heartbeat, som fick mitt hjärta att stanna ett ögonblick. Och vem kunde veta att Lily Allens självförtroende, känsla och låtar fick en att sprudla av glädje.  Till att dansa sig svettig på Världskultur museum kring hundratals vackra gossar som var alla i Göteborg för musiken, inte för att supa, knulla i tält eller rulla i lera. Utan för att njuta av artisternas framträdanden och okej kanske få till det också. längtar till nästa år…

 Här sjunger vi Otis redding till vinet. more photos will come-

Nu blir det fjärde sushiätningen i veckan. Sushibjudning hos Mia. jag kommer lukta sushi snart…

En Lykke Li morgon har infunnit sig här. Alla klippen från Coahchella festival. För att senare se vidare på Psl klippen..  

PSL

jag har tidigare tyckt att hon är jobbig att lyssna på. (”ehm, typ assåå…med sthlmskan”) men detta inslag är tankvärt och fint av Lykke-tjäjen! you go!

Sen måste man lyssna på Knocked up – Lykkes version av KIngs of Leons fina melodi. Så vackertvackert..

filmklippen är så vackert och gör så ont att se på. Jag älskar filmen och skådespeleriet.

Jag vandrar i en konstant bakfylla. Min kropp känns som en åttiårings kropp, inklusive russinstukturerad hy och leder som värker.´Vad händer? är det allt runtomkring som tar mer energi än ger, nej.. jag är säkert bara spänd och nervös inför imorgon, 5 augusti. Har tänkt på detta datum nästan varje dag i en månad nu, sjukt. Egentligen har jag inget skäl till att vara nervös inför något sånt här, men det är sån jag är.

Så många gånger min pappa har pratat om klubben. Konserterna med Beatles och Jimi Hendrix om kulturen, dansandet och hemfärderna tillbaka på sin vespa. Om stilen, rocken och kampen för klubben. Då dyker tv-serien upp (visades visserligen redan 2007 på svt). Birros tv-serie

Upp till kamp om Cue club i göteborg på 60-talet. Plötsligt förstår jag min pappa bättre om kärleken till stället och musiken, jag ser hans långa hår digga till basgångarna. Min just nu favoritserie.

 bild

Jak & Jil

Jag försöker se framåt lite, planerar  min höst på detta sätt att jag inte ska ta för mycket över huvudet. Jag vill vara ambitiös och finna en sysselsättning. Men samtidigt kan det visa sig i en uppenbar försvarsmekanism för att vilja fly iväg lite. ne, iof det tror jag inte i detta fallet. Nu ska jag fixa mycket i höst,  fast 30 hp, plus massa annat personliga grävningar och kvällskurser i grafiskdesign. Johanna försök tänk realistiskt nu, jag vet att du vill mycket.

Dagens updates.

 -Jag har totalt wrapat sönder halva staden, helt galet. ”Jaha? och vad är nu en wrap, kan man äta den?” Nej, en wrap (T-wrap) är en fläta man sätter i flickor och pojkars hår så att de ser ut som ravare, indianer, you name it.

- Har känt mig så jävla splittrad eller hopplös rättare sagt. SMS-analyserat, diskuterat, baaah! varför kan man tycka om någon för mycket, så att man skrämmer i väg dem? eller bli helt into personer.. jag orkar inte bli kär och vek? eller? ingen chans endå, jag får sluta hitta på massa nonsens.Personen är inte intressead. 

- Har bangat en sneakersfest framför jordgubbar och grillat kött. Är man svag för mat eller?

-Har idag gått runt och sjungit, insett att detta är jag visst inget bra på. Men vadfan gör det, kunde Bob dylan sjunga? det är en definitions fråga .

- ska kanske bli matchmake(ad).  

peace and love

Jag har haft en resa musikmässigt denna veckan, som jag och Hanna summerade det hela “säg något vi inte missade?” inte en stund låg vi bakis (lata?) i våra tält under Hultsfred, alltid på topp- och vilken lyx att få se världsartister var dag.  Musik live skär in i min själ, rör till och stillar kropp och själ. Meditation ut i finger topparna. Men även svettiga gympapass, passen upplevs bara med Sussi. Helt otroligt bra.

Men inte nog med att jag gjorde en musikmässigt rörande resa, så även en erfarenhetsmässig resa. Där jag lärde mig utifrån mina misstag och insåg hur ont det gör att för en stund tro att man har förlorat en vän. Vilken annan känsla det är mot att ha förlorat en kärlek! Denna rädsla fick mig att må illa och darra, misstag måste göras för att inse hur man blir en bättre människa. Ser jag, en vecka och jag är en ny person typ, nja, jag vill gärna romantisera allt. Men jag tycker man tar mycket för givet, och därför älskar jag de tillfällen man stannar upp och värdesätter människor och saker runt en. Som nu, jag bara bubblar av kärlek utan att vara kär.

underbara bilder på underbara stunder.