Just make it work

Gud va skönt. Har just fått mitt huvud renat av en person. En vän som tänker mer klart och rakt än mig. Tänk vad sånt betyder, helt otroligt hur man kan vara insnöad och komplicera saker. Så säger hon sedan saker. rakt. ärligt. ”ah, men så är det ju,vad sysslar jag med, vad tänker jag med.” Nä, sånt är bra. Nyttigt. Som en AHA-upplevelse, det blev klart i skallen, och de små problemen man hade pyste iväg.. puff sa det.åh tack. vilken energi jag fick nu.

så vackert. Foto: Ellen von Unwerth

oh, jag är lite kär i henne och hennes musik. Feat the sound of arrows falling. Försvinner för ett tag när jag hör den låten, helt upprymd och underbar, bahh!

bild Name the pet 

Fick just reda på att jag har en halv-kusin. Han vann just guldbaggen i år 2008 Dokumentär film. Finns väl inget mer än att säga grattis Martin. Och kul att jag fick se dig för första gången genom rutan med en bagge i handen, bra jobbat!  

Igår åkte denna tös över havet, till London. Jag önskar henne alla lycka till, och hon ska veta att snart kommer jag. Och allt kommer bli super. Det tror jag, det fixar vi så att det blir. Nu ska jag allt finslipa på engelskan.

En trevlig kväll i lördags må jag säga! dans på underjorden. Ruffigt, skön musik och dans. Sista movesen var heltklart försök till Michael Jackson, även om inte jag lyckades lika bra som andra. Sen att få kings of leon- spelat till en på gitarr innan man slocknar är heller aldrig fel. Gör att jag själv vill greppa tag i brors gitarr och lära mig något.För denna månaden innan jag åker är till för att göra lite nya fina saker… Umgås med vännerna, lyssna på massa-massa musik (sportify-stor kärlek till det! ), läsa in vissa saker och hitta på (helst gratis) saker man kan göra. Som att lära sig spela gitarr hemma. Där har vi den kanske..

 Nu ska jag bocka av saker på min, att-göra-idag-lista. Mail och nummer man ska ringa, bara att ta tag i det och göra det! jadå.

Ah Robyn alltså, tiden stannar till lite när man ser henne uppträda . Sån otroligt duktig och utrstrålande kvinna. 

Upptäckte till min stora förtjusning att tåg är billigt inrikes i England. Ta sig ut till kusten för några hundringar, Manchester för 200:-tur och retur. Det får allt bli några vårtrippar. Till en ännu större glädje såg jag att London-Paris var smidigt, 2 timmar och du står mitt bland fransmän och baguetter flygandes i luften kring dig, för cirka 500:- tur och retur. C`est bon!  

..Tyvärr ska biljetterna till stockholm vara så dyra att Johanna kokar av ilska. För hon vill prioritera vänskap framför pengar, men när det handlar om att flytta till en dyr metropol vet hon inte hur hon ska göra. Hade önskat hon haft en privat liten chaufför som körde henne gratis, vart hon ville. Det vore något jag kunde önska mig nästa gång klockan blir 22:22(önska-dig-vad-du-vill-klockslaget). ”Ehm, Stockholm tack!”

Bild:stureplan

Har lyssnat på denna låt (MGMT-Kids) ett bra tag nu, men aldrig passar den så bra som vid ett årsskifte. Det är ju då man speciellt kan reflektera kring vad man under året har vart med om och se, vad som behövs tas med inför det nya året. Låten säger dig att inte bli för nostalgisk. Just det där är lite farligt, dagar går, äldre blir man och fler intryck och händelser är man med om. Det är då man ska ta med det bra i allt, inte det dåliga. Det är skillnaden på en nyttig erfarenhet och en börda man går och ältar.  Jag har vart med underbara människor år 2008 som har betytt så otroligt mycket för mig både kärleksmässigt ochg vänskapsmässigt. 

Månaderna i Paris var otroliga månader, vackra och fyllda med liv. Men även en tid med känslor i svaj, vilsenhet och sakna-någon-tills-jag-blöder, utan människorna jag hade där så vet jag inte vad. Deras bidrag till fina minnen ska jag ta med mig. Alla vinkvällar, dansa-tills-skorna-går-av till klubbmusik, sitta vid floden Sein och promenaderna i Marais varma vårkvällar i tunnkofta, träffarna på La Perle med rosévin och att verkligen förstå (ibland omöjliga) franska. Fina tider.

 2008 svävade jag även runt på rosa moln. Hade min största kärlek, men ibland kan man tycka om någon så mycket att man tappar sig själv, det gjorde jag.

Viktigaste av allt är att se att de dagar man låg nere och knappt andades, att det då fanns vänner med starka armar som lyfte en upp till ytan igen. De personerna är värda guld. Ett år där personerna omkring mig förgyllde året och fyllde det med kärlek.

Några av många fina personer och kvällar.

Söndag förmiddag, ordnar sig inför en tur till staden och söndagsnöjet; bio. Finns det då något bättre än ett tomt hus, kaffe, tidning och en glutta titt i mammas skivsamling där Rebecca törnqvist fick vara söndagens artisten?  Idag ska jag köpa skissblock och pennor, har sånt sug att skissa och då ska man följa det suget! gäller att passa på är ju inte varje dag. Nu är kaffet slut och mina ord också, har inte något mer att säga. då blire en bild, på farfars platta. Wiggoplattan! 

 
Så himla söt bild. visar fina männsikor som visar lite omtanke till sina grannar.
bild: från nån random bekant-bekant i Paris.

vackra kullsvik en eftermiddag i januari. Så otroligt stilla och tyst, energigivande.

Igår gick jag 05:25 i en glashal lång backe med höga klackar, trampdynorna blev till svullna ballonger och självklart kan man inte gå barfota.. Nä, det är en smärta. Dessutom blir jag arg på att jag är arg och frustrerad. På personer som är dryga och på något sätt psykar en. Det enda man vill är att släppa det, men det kan man inte för man går runt och är små frustrerad, då blir man arg över sig själv som lägger ner all tid att tänka på denna personen. ah, sluta.  Men aldrig förr har jag dansat så som igår. det var många timmar! Och inget slår en the killers låt på dansgolvet, det får en att vilja springa upp på bardisken och sjunga högt. Men nej, jag stod på marken och gungade fram.

skön kommentar: ”Har du hälsat på Johanna Maggio? inte? hon är här.”

Jag sitter och är lite nervös. Ja, sådär att nu gör jag det, beställer flygbiljetten. London, den 16:e februari. Ett beslut jag aldrig kommer att ångra, det vet jag, men endå sitter jag och fumlar med tangenterna och tänker massa negativa tankar. nej, det kommer gå bra även om man är liten. Det är ju nytt år, nya tag och  energi till att gör en utvecklande år. och inte utvecklas man i sin hemstad, inte jag och inte nu. Kanske om något år eller så. Nu finner jag mer utanför dessa gränser.

Nyår, den bästa någonsin. Med en person jag tycker om så och sedan en fest i Hovås, där julgranen var så vacker och fem meter hög. Ett tolvskålande med trevligt sällskap. Ikväll blir det rockafton på Sticky, en kväll som kära sophie har ordnat. Ska stå och lyssna på rock tills natten kommer, mm inte fel.  

Nä nu ska jag göra det. Gör det till Bo kaspers orkester.(förlåt för BIG-Johanna, förstår inte hur man minskar bilderna.)