Bild från AllOverPress.
Vissa personer är bara sådär gjorda för att vara vid varandra, andas samma luft, händer gjutna att platsa den andras och läppar formade efter den andras läppar. De paren är så fina och får en att stanna upp för ett tag och bara njuta av bilden av fin kärlek.
Jag skriver på mitt examensarbete kring klädindustrin, och deras ansvar. Jag blir lite sådär smått fundersam över hur smutsig klädbranchen är, vilket vi inte ser eller får ta del av. Jag har i princip aldrig tänkt på hur eller vad mina kläder kommer ifrån innan de hamnar i mina händer. De är fina och har ett relativt pris till märket/produkten. Informationen har inte legat framme särskilt tydligt och jag har väl inte prioriterat just ekologin i min kläder. För det är väl den första tanken när jag säger ekologiska kläder, ”de är väl lite gråa o trista”, tänker du…
Men se:
från katharine hamnett
och detta junky styling ett klädföretag som syr om secondhand kläder till renarama galna konstverken som man trär på sig.vackert.
Men ansvaret för en medveten kundkrets ligger inte hos konsumenterna, det ansvaret finsn hos klädföretagen, där bland de största, de som har kapital och ska dessutom vara ledande och drivande. Mata oss med information och bevis att det fins snygga och färgstarka eko-kläder. Synliga företag, som H&M, de har stor plats i media, varje steg de tar publiceras, så varför inte påverka.. och visa oss vad ni kan.
men allt är känsligt när kampen om massan konsumter är hård. Allt blir alltid mindre hänsynssamt när pengar och makt är med i leken, men man kan ju alltid hoppas på en iallfall liten förändring.
Då sitter man här, med fem tjocka böcker om modevetenskap. Framför mig har jag ett tomt ark på word, tangenten blinkar fortfarande sådär irriterande.
Från att ha gått i gymnasiet till att nu sitta och skriva ett examensarbete känns lite skrämmande. Eller kanske inte skrämmande, men sådär att man inte riktigt vet hur man ska lägga riban. Duger min svenska? Behöver jag lägga till lite halv-svåra ord och formuleringar för att nå godkänt. Det är väl bara att skriva rak upp och ner. Med fina fotnoter blir de flesta lärare nöjda.
Imorogn träffar jag denna kvinna som driver detta klädföretaget. Ska bli interssant, ska fota massa och ställa alla frågor som ligger och lurar i mig.
På fredag flyttar jag och denna lilla tösen till Mimmis lya. (för att vakta hus o katt medan hon reser i fjärran länder).
Det kommer bli mys, plus en jädrans mycket naturgodis och musik (dans på det antar jag.).
Då efter cirka två års uppehåll var Johanna tillbaka i bloggsfären. Det är konstigt hur man ändras mycket, efter att ha läst min blogg från 2006-2007 är det inlägg med fyllor och förvirrade hjärtan. Tankar kring det manligabeteendet, konstigt nog är man inte så mycket klockare idag. Man har nästan bara fler frågeteken.
Ett tips för den som ska på anställningsintervju (som jag nu.) är att sätta på rock på riktigt högvolym och hoppa runt och sjung högre än musiken. Otroligt taggande, man känner sig världsbäst. Jag behöver inget jobb, jag kan leva på det här. (tja typ.)
