teckning: känd person bakom den. dyr 14.000:- av johanna. vid köp konakta mig via bloggen.
Ja, efter ett samtal och ett mail var det fixat, det gick att fixa, mitt katastroftänkande var bara nonsens. På onsdag får jag hoppa in i fortsättningsguppen i grafisk design, ett steg närmare mig själv (kanske) och det jag vill. Och efteråt kanske man får en puss, eller vem vet? jag älskar outforskade vatten, det ger en själv djup.
Foto:här.
Stilla,tystnad. Morgonsolen strålat på mig genom fönstrets immiga glas. Liggandes i sängen kliver jag ur min varma tryggheten med mina kalla fötter och nuddar försiktigt trägolvet. Jag sträcker på mig. Denna morgon öppnar jag ögonen i ett lite vidare, lite friare och ljusare läge. För varje dag vidgas dem. Nu ser jag dig ch dig och dig, och mig och mig och mig.
Aj, i helgen rev du upp plåstret jag satt så fint på mitt sår. Du drog av det och hånlog, och gick. Tittade inte ens tillbaka.
Jag var en främling för dig.
Som om jag aldrig hade existerat i ditt medvete eller väckt några känslor hos dig. Någonsin.
Jag har väl bara hittat på allting. Och jag hatar att jag bryr mig.
Men jag är en känslomäniska, en person som inte glömmer stunder eller känslor, kyssar och skratt…
Fina minnen ska bevaras, för att förgylla ens vardag och liv. Det är stunderna som gör en liv, det är dessa stunder man ser tillbaka på som gammal.
De fina, inte de gråa. Men när du ignorerar min existens, förstör du lite och tar energi från mig och ger den till någon annan istället.
jag behöver min energi nu.
Och ur detta söker jag mig till någon annan, och kanske bygger jag upp ett slott av moln där.
Vill tro att det är mer, och vill tro att det är vackrare än verkligheten.
Men jag måste hitta ett nytt plåster, för just nu springer jag utan ett och det gör ont.
I mitt kloka jag vet jag vem jag ska söka mig till och det är mig själv. Så jag kan skapa ett eget plåster, av skin.
Det är när tårarna har fallit man kan se upp och vända. Man måste ha haft denna känslan griper tag i ens hjärta, för att veta hur det känns att vara lycklig och uppskatta allt runt sig.
Det bär jag med mig varje dag, i hopp om att hitta mina självläkanden plåster som jag vill sätta lite här och var.
kärlek
en video av Jojo&Malous.
Just nu slavar jag under Ida pyks blogg om hennes liv i paris. Då hon bor en gata från min förra lägenhet. Avundsjuk? nejdå.
saknar de där baguetterna med massa sesamfrön på. Smala, krokiga och långa som man delade med någon medan man vandrade i Le Marais och titta på fina fransyskor och fransmän i solen, då tänkte man ´´va livet är fint´´.
I ett lopp av några dagar har jag stannat upp. och funderat, funderat. Känns som jag har kunnat skriva en hel samling kring mina funderingar. Men knappats till det faktum att ja ska utformas till en filosof. Jag känner att jag uppskattar att stanna upp i vardagen och se, okej, vad leder mina handlingar till och vilka mål har jag med allt. Allt tas för givet, ja är expert på att inte se ljusskillnaderna, nyanserna och förändringarna runt mig. Man kan så lätt leva i ett liv och bara följa med dess vardag, utan att påverka själv och ifrågasätta. Det är då man sitter där efter några år med huvudet bortkopplat från kroppen och frågar, ”hur hamnade jag här?” Jag undrar hur länge mina filosofiska stunder fortsätter, är väl en period i mitt liv just nu. Men den är välkommen!
hö. någon hade svårt att koncentrera sig på föreläsningen igår. Istället för att lyssna på budgetteorier satt jag och tittade på dina rastlösa rörelser med pennan, och fingrarna som fumlade på bordet. Detta kräver ju mer plugg hemma, jag ligger efter. Fasen, får inte sitta nära denna person nästa gång. Så går det på torra föreläsningar, man hittar alltid ett ögongodis, som förstör ens koncentration, fan johanna då.
Hon är helt fantastik, jag vill lägga upp en bild här. tyvä’rr fuckar uppladdningen.
Okej, såhär gör vi. Sätter upp ett veckomål. Ja, jag ser oftast söndagar till en möjlighet att fixa sådant man inte tyckte om från veckan. Misstag, som man kan lära sig utav. Måndagen kommer som ett öppet ark, redo för att fyllas med det du vill. Måla dina färgkombinationer. Då har vi veckans mål: Leva i Nuet. Smaka av matens alla aromer, se alla människors bra sidor , musiken och koncentrera sig på uppgifter och tillvaron. Detta blev verkligen klyschigt, men va tusan. Man (jag) behöver upprepa småsaker för att verkligen ta till sig det.
Man lever inte om man inte får kämpa
Ska fylla dagen med positivitet. Se ljuset och ligga och skratta på mias soffa till Napoleon Dynamite. Det bästa medlet när något annat runt en är ansträngande och lite småtungt. Energin ligger därbort, jag ser den och kommer strax dit, yes.
